Bubbelplast på Manhattan

Allt var frid och fröjd. Jag och Sanna flängde runt på Manhattan och i Brooklyn och letade efter cykelaffärer. Så länge det blev färre cykelaffärer än "riktiga" affärer var det inga probem. Jag var på jakt efter ett par Dura-Ace HB 7600, en Chome Metropolis och en Rapha jacka. Rapha var det inte många som visste någonting om. Jag trodde att det skulle finnas lite var stans men icke sa nicke. Naven kanske fanns på Affinity Cycles sas det så vi hoppade in i en taxi och åkte dit. Där stod den, en drömram i skyltfönstret, en Low Pro Track. Sanna tyckte den var jättefin och jag slog till direkt. Dura-Ace naven och två styrlager slank med också. Chrome-väskan hittade jag lite senare på Manhattan. Mission completed!

Lådan med ramen stod på golvet på hotellrummet ett par dagar innan jag kom på att den kanske är lite för stor att få med sig hem. Jag ringde och kollade med både SAS och United och fick klart för mig att lådan var på tok för stor. SAS var lite snällare än United och en idé var att skära ner lådan lite och chansa på att Sanna skulle få den med sig när hon skulle flyga hem till Stockholm. Alternativ två var att jag skulle ta ramen löst med mitt inrikesplan till Denver och sedan via Chicago till Stockholm. Sanna var inte jättesugen på att konka på en ram (hon är ganska gravid) och jag var dessutom sugen på att ha ramen med mig under resten av min vistelse. Jag ville inte sova ensam...

Att hitta metervis med bubbelplast i närheten av Times Square strax innan man måste åka tillflygplatsen är spännande. Hittade en "Staples" i korsningen 5th ave och 43:e. Det fanns bara små kvadrater en jättebred 10m rulle och lagom bred 60m rulle så det fick bli 60m-varianten. Jag tycker att det är ganska uppenbart att det är en cykelram under bubbelplasten men alla på väg till och på flygplatsen undrade vad det var i paketet. "A bicycle frame? Looks more like a giant pretzel!"

Torra vader

Nu är jag less på att kunna pendla i max 17 knyck när det regnar. Jag har ett par Zefalskärmar som gör att jag inte blir blöt på ryggen med eftersom bakskärmen bara sitter ovanför bakdäcket och inte framför sprayas mina vader när jag cyklar för fort. Jag tog några spillbitar tunn aluminiumplåt i garaget och klippte till dem. Två hål i ramen passade perfekt att fästa de ihopskruvade bitarna i. Jag körde fram och tillbaka i vattenpölarna utanför garaget och det funkade! Lite blöt om fötterna blev jag men det vattnet kom från framhjulet och jag körde trots allt genom djupa pölar...

Fem cyklar är färre än sju dischjul

Jag har sju dischjul. Tre bak och fyra fram. Bakhjulen är 700c och framhjulen är 650c. Jag ligger back på ramar att sätta hjulen på men efter hösten kommer vintern och då är dags för ett svårt eBay-återfall. 

 
Tjoho! Just i skrivande stund plingade det till i brevlådan. Först ett "Your eBay bid is confirmed", och några sekunder senare ett "You've won this eBay item". Bidninja - eBay loosers, 1 - 0. Det är ett 2,5 kg tungt Mavic Challenger från innan kolfiberns tid. Nu har jag åtta dischjul...

I lördags var jag med barnen, Sanna och morsan på en, ehh.. ja vad ska jag kalla det? Lustig musikföreställning kanske. Musikerna själva kallade det för Varité Velociped. Vi hade hört uppe på "rum för barn" att de skulle spela på bl.a. en cykel och det räckte för att jag skulle gå och köpa biljetter. Jag kan varmt rekommendera er att ta med barn på föreställningen. Jag kunde givetvis inte låta bli att gå fram och snacka med killen med cykeln efteråt. Den ljusaste ekern var läskigt hårt spänd och killen hade inget fälgband som skydd om ekern skulle gå av. Galning...

Minnesanteckning åt mig själv: Bygg en springcykel till 2,5-åringen och en pursuit till 4,5-åringen. Båda i kolfiber givetvis.

På väg till götet

Fint väder. Allt är med. Pulsen har börjat stiga.

42x16, det nya 46x15

Nu är det riktigt nära. Ronde van Retaard 13/9 och cykeln är helt klar. Jag har växlat ner till 42x16, vänt upp stystammen så att jag inte ska få ryggskott och lindat styret med en väldigt fluffig styrlinda.

Nya bakgaffeländar

Enligt ursprungsplanen hade jag tänkt att svetsa fast ändarna men jag blev inspirerad av moderna bancyklar med fastskruvade ändar. Sifvert skruv var hjälpsamma och jag fick tag på skruvar med väldigt låg skalle. De sitter som berget samtidigt som de inte är i vägen på baksidan. Planen att värma och böja ihop 135mm-gapet till 120mm övergavs till en mycket elegantare lösning där de nya gaffeländarna sätts på insidan av de gamla.

Två 10mm aluminiumplåtar planades ner till 8mm, lades rygg mot rygg och klämdes ihop skruvstycket på fräsen. Gaffeländarna blev identiska.

Svenne har tillgång till en fullt utrustad mekanisk verkstad. Fräs, svarv och en massa andra saker jag inte riktigt vet vad de heter. Lägg märke till att Svenne har cykelbrallor under shortsen. 

Med vinkelslipen kapade jag av de gamla gaffeländarna och gjorde rejält med utrymme för axel och muttrar för de nya ändarnas hjulspår.

Här har jag spännt upp de nya ändarna i Svennes jigg som han byggt för att byta just bakgaffeländar. Hyllkonsolen ser till att hjulspåren hamnar parallellt. Jag borrade rakt genom ramen och in i de nya ändarna medans allt satt fast i jiggen.

Så här blev det i sin helhet. Jag hade tänkt att blankpolera hela ramen men jag börjar gilla den råa ytan så jag avvaktar nog ett tag med ytbehandlingen.

Så här såg cykeln ut när den var nyfixerad för ganska precis ett år sedan. Då var det Tour de Retard i Stockolm. Nu är det dags för Ronde van Retaard i Göteborg. Se upp Glenn! Det här kommer att gå undan!

Bråda dagar inför Ronde van Retaard

Den 13/9 är det dags för Ronde van Retaard i Göteborg. Jag måste få klart MTB-tempohojjen tills dess. Bakgaffeln är fortfarande inte utbytt så det börjar bli lite stressigt. Jag ska prova med ITM-styret men jag är rädd att jag knappt kommer att nå fram ens till det breda greppet. Semester och eBay verkar vara en dålig kombination. Jag budade på tre olika tempostyren och råkade vinna alla budgivningarna. Jag lade buden genom bidninja men glömde visst att lägga dem i en "bid group".

Dessutom budar jag på några olika tempodräkter (påminnelse till mig själv: dubellkolla att de ligger i en bid group) och det är nog på håret att jag hinner få hem en innan starten.

I värsta fall kan jag nog låna den tempodräkten jag hade på Mallis i våras men jag skulle helst vilja ha en enfärgad.

Fixerad svärfar

Tidigt i våras hittade jag en världsmästarcykel i min svärfars verktygsbod bakom en vedhög. Växlarna hade trasslat en hel del så det var inte så svårt att övertala svärfar att han skulle ha en fixie. Bakhjulet är känt från förr. En utväxling på 46x17 funkar kanonbra i Eskilstuna. Jag hade glömt bort hur korta alla avstånd är i mindre städer. Man är framme på max 5 minuter vart man än ska. Helt fantastiskt! Stort tack till Cykelcenter i Eskilstuna som grävde fram bl.a. ett par störtsköna blå pedaler med 1/2"-gänga och en originalsadelkämma ur gömmorna i verkstaden. 

Jag är nöjd med allt utom styrets placering. Det hade gärna fått sitta en decimeter längre fram. Problemet är att styrstammen är 22mm och min 22.2mm dito går inte i. Egentligen vill jag ha ett hornstyre på den men jag måste erkänna att originalstyret, styrstammen och handtagen med reflexändar är hur coola som helst ihop. Får jag tag på en kromad framgaffel byter jag nog ut hela framdelen. Jag har en styrlinda i blå metallic som matchar pedalerna löjligt bra. Ett backdäck med orange sida hade inte varit fel heller. 

Brutal kedjepiska

Nu har jag ledsnat på alla klena kedjepiskor som inte passar på 1/8"-drev. Jag var inne hos Dr. Spoke och tiggde till mig några överblivna kedjestumpar modell 1/8". I spillbitshinken nere i hobbygaraget hittade jag en 4 mm tjock stenhårt stålplåt. Jag lyckades borra ett hål själv med pelarborren med sen gick det åt skogen. En ny och fräsch borr blev glödgad och tappade skärpan. Svenne tycke nog att jag var en amatör men han blev lite blek när han skulle körna. Det blev knappt ett märke i stålet. Till sist hade jag i alla fall tre hål att stifta in kedjorna i. Handtaget formade jag med en vinkelslip och vaderade med rörisolering och packtejp. Den ligger tungt och fint i handen och som ni ser är det ganska lång hävarm mot drevet längst ut. Det går att ta i så att det knakar i dischjulet.

Farlig adapter

Jag trodde att mitt dischjul på Italian var fixerat på riktigt men det är det inte. Igår körde jag först Katt-Katten och sedan lite cykelpolo. Jag har kört ganska hårt med dischjulet och aldrig haft några problem med drevet eftersom navet har plats för låsring. Vid en hård inbromsning vid cykelpolon blev det knas. Hela klabbet (delen på sniskan i bilden ovan) gängade av sig och kilade fast sig mot bakgaffeln. Livsfarlig pryl det där. Som vanigt är det fel på mig och inte på prylarna. Jag gick förbi Dr. Spoke idag för att berätta om elendet men Phil hade en enkel förklaring till hur i he*vete man tänker när man tillverkar en liknande pryl. Det är en adapter för att få en bättre kedjelinje. Låsringens enda uppgift är att hålla ett splinat Miche-drev på plats, alltså inte att på ett säkert sätt hindra ett drev från att gänga av. Faktum är att det är just ett splinat Miche-drev som sitter på navet (original). Läxan jag lärde mig är att ha koll på vad som sitter på cykeln, särskillt när man kör fixerat utan handbromsar.

Tills vidare har jag lånat hjulen från MTB-tempot. Cykeln blev påtagligt tyngre utan dischjulet och Shamal-framhjulet. Planen med den farliga adaptern är att antingen svetsa fast den i navet alternativt borra in ett stift genom adaptern och in i gängan på navet. Loctite i gängan är inget alternativ för en flerbarnsfar. 

Semesterabstinens

Sitter inblåst i ett semesterhus i Kungshamn. Det finns två cyklar i källaren, en damcykel i bra skick och en herrcykel i bedrövligt skick. Hittade en cykelreparatör mitt emot bensinmacken. En otrevlig surgubbe sa grannarna men jag hade en lång och trevlig pratstund med den 82-åriga cykelgubben. 1943 började han reparera cyklar och har gjort det varje dag sedan dess sa han. Jag tog ett varv i hans lådor och hittade två par styrlindor, ett par guld/bronsfärgade muttrar, ett 18-drev med uttag för eker, samt två 1/8" kedjor (våldsamt starka sa han). Drevet och ena kedjan fick jag betala 70 kr för, allt annat fick jag. Styrlindorna är till för bockstyre och det är det ingen som köper längre. 16:50 stog det på förpackningarna så de har nog några år på nacken. Guldmuttrarna går inte att sälga och den ena kedjan hade han tagit snabblåset ifrån så han kunde inte ta betalt för den heller även fast jag försökte. Han ville inte vara med på bild men han ser ut precis som ni tror. Ska tillbaka idag och köpa några ekrar och nipplar till herrcykeln. Det var trots allt pga den som jag besökte cykelgubben men jag glömde helt bort mitt ärende när jag klev in i verkstaden.

Får man ångra sig?

Förlåt Flügger, jag hade fel. Eran miljövänliga färgborttagningssmet är fantastisk! Jag slipade bort färgen på diagonaröret med en lamellborste och polerade upp ytan. Innan jag gick hem för kvällen smetade jag in resten av ramen med färgborttagningsmedlet. Efter jobbet idag tog jag en sväng förbi garaget för att se hur det funkade. Färgen var krusig och torr och gick att blåsa bort med tryckluft. Både smidigt och kul.

Bruksbancykeln

Köpte en gigantisk Wald Delivery Basket idag. Det ser helt galet ut och cykeln fick otäcka egenskaper med en massa tung mat placerat långt fram. Den är helt klart konstruerad för cyklar med mindre aggresiv styrvinkel. När jag släpper sadeln tippar cykeln framåt och den tillåter inga snabba rörelser med styret. Får se hur länge den får sitta kvar. Onekligen bekvämt att slippa ha en svettig ryggsäck på ryggen och ett tungt lås i bakfickan.

Eftersom det sitter ett bockstyre på cykeln räckte inte klamrarna fram till styret. Jag bockade en grov plåtbit som distans mellan korgen och klammern. Jag tror faktiskt att jag ska tillverka en klämma så att jag kan fästa korgen ovanför bakhjulet istället och klämma fast korgen mot sadelstagen. Då kan jag lasta mycket tyngre utan att cykeln blir allt för läskig att hantera.

Hej då lacken! Hej då bakgaffeln!

Det tar emot lite men nu åker lacken av. Köpte en burk färgborttagningsmedel men det var en flopp. Eller snarare, jag är för otålig. Det var något miljövänligt trams som "lokalirriterar" vid hudkontakt. Jag vill att det ska vara livsfarligt, fräsa och bubbla och att grundvattnet ska ta smak. Hade som tur var köpt några slipsvampar och de var effektiva. 

Gnuggade med den grövsta svampen direkt på lacken i 20-30 sekunder och fick fram en rå aluminiumyta. Bytte till den finaste svampen och gnuggade några få drag till. På med en klick autosol och gnuggade med en papperstuss några sekunder. Tokblankt! 

Planen är att blankpolera hela ramen. Det kommer att bli lite småjobbigt vid svetsarna men där kommer jag att köra med slip och polertrissan på dremeln. 

Passa även på att ta en sista titt på det här episka fulmeket. Vertikal drop-out + bågfil + rundfil = fattigmans track ends. Jag har köpt 10mm 7075 aluplåt (spillbitar från Tibnor). Ramen är 7005 men det fanns inte att få tag på men de tillhör samma legeringsfamilj så det borde inte vara några problem. Svenne ska fräsa ståndsmässiga gaffeländar och förmodligen kommer vi att böja in 135mm gaffeln till 120mm. Lugn, bara lugn. Vi ska värma stagen först. Profog i Järfälla är kungar på alu-svets och de ska få svetsuppdraget.

Alla hästar i stallet

Det kändes lite ensamt att äta frukost i morse. Bara Sanna och våra två barn vid bordet. Ingen Intermac på kökskåpet . Ingen Italia på det andra kökskåpet. Ingen Soma lutad mot väggen. Ingen Szekeres vid den andra väggen. Nu bor de i mitt och Svennes hobbygarage. 

Sönke (OddNumber) kan intyga att Szekeres bara "råkade hamna lite snyggt" mot folkabussen innan jag tog fotot. Finns plats för minst 3 cyklar till på samma vägg. Garaget är på 50 kvadrat men Svenne tar plats med sitt folkabussprojekt, vindsurfreparationer, kolfiberfix, 6-axliga fräs, osv. Ramen i mekstället är MTB-tempot som nu på allvar ska bli av med färgen. Mer om detta väldigt snart...

Italia V2.0

Sådärja. Fick dit styrlindan till sist och satte dit det slutgiltiga styret. Nu är hon komplett. Kedjelinjen skulle kunna vara lite bättre men det kan jag bara lösa med en kortare vevlageraxel. Har 113 mm just nu och 111 skulle vara perfekt.

Jag hade tänkt guldanodisera sadelstolpe och styrstam men jag har ångrat mig. Blå/guld/silver/svart plus lite italia-stripes är det nya svart. 

Sadel: Selle Turbo

Sadelstolpe: Kalloy

Ram: Cinneli Laser Pursuit med Italiensk team-lack.

Framhjul: 650c Campagnolo Shamal

Bakhjul: 700c Mavic Comete (fake, loggan är amatörmålad)

Vevparti: Paul 100% Pure Road Crank, 46T

Vevlager: Campagnolo Record

Pedaler: MKS RX-1

Styre: Nitto Bo18

Styrstam: Titec

Kedja: Izumi Eco Track

Drev: Miche 14T

Pressade den hårt på Sveavägen mellan Odengatan och Olof Palme vid 19-snåret och den var riktigt skön med nya hornstyret. Förra styret (rakt MTB-styre) satt nästan en decimeter längre ner och nu kommer jag dessutom lite längre fram med händerna tack vare hornen. Om ni ser mig på stan får ni gärna stoppa mig för en provtur. Ni kommer att bli snopna över hur snabbt hon accelererar med 46x14-utväxling.

Mera prylar

Ok, jag erkänner! Italia är mer form än funktion. Styret sitter för lågt och jag fixar inte att bromsa på ett säkert sätt med ett rakt styre utan horn eller bar-ends. Ett Nitto B018 med en svagt uppåtpekande styrstam gör att jag fortfarande kan parkera cykeln bredvid ett lattehak och bromsa hårt. Quill-adaptern (vad heter det på svenska?) hittade jag på happys "köp & sälg", styrstammen grävdes fram på Cykling på Norrtullsgatan. Styret ropades hem på eBay av en bulvan i USA (tack Petter). Får se om jag orkar byta styret och sätta på en babyblå styrlinda eller om jag ska kolla på TV.

Sönke på Odd Number hade en finfin sadel till svärfars Crescent samt pedaler och korgar. Bakhjulet är redan på plats i Eskilstuna, nu är det bara jag, några verktyg och dessa prylar som fattas. Ska tokpolera alla metallytor också. Lacken är redan restaurerad.

13, 14, 15 & 16

Fyra stycken Dura-Ace 1/8" 13-16T drev dök upp idag. Det ska bli riktigt kul att testa 13-drevet på en rak fin väg och se om man orkar varva ur ordentligt. Ska gå lite drygt 65 knyck med 53-klinga enligt Sheldon Brown.

Svärfar är försökskanin

I helgen var svärfar på besök. Han har en jättefin orange Crescent "Världsmästarcykeln". Han är inte helt säker på hur gammal den är men den är köpt före 1972 vet han. Den har stått många år i en vedbod och samlat damm men nu ska den bli sommarfin. Givetvis blir det en fixie. Jag köpte ett surlynav på cyclecomponents och byddge om bakhjulet på originalfälgen, en 27 x 1 1/4" plåtfälg av märket Rigida. Det är faktiskt mitt första hjulbygge så svärfar får vara försökskanin. Det är nog inga problem eftersom mitt andra och tredje hjulbygge funkar kanonbra.

Specialtillverkning

När jag var funktionär på den heliga treenigheten rasade dischjulets infästning på drivsidan. "Klonk" lät det när kedjespännaren lossnade och trillade av. Aluminiumbrickan som satt mellan bulten och kedjespännaren hade spräckts och trillat av. Eftersom bultens skalle är mindre än både hålet i kedjespännaren och slitsen i bakgaffeländen fanns det ingenting som höll ihop grejjerna längre.

Jag gjorde en ritning och messade den till Svenne och fick tillbaka två exemplar.

Distansen på baksidan passar precis i kedjespännarens hål och lika precis i bakgaffeländen. Bakhjulet kan inte ta vägen någonstans och Italia-hojjen är redo för gatan igen.

Svenne mekar med svetsen

Min plan var att dra ut och cykla lite efter att barnen somnat men jag hamnade i Svennes garage. Jag ringde Petter för att göra upp om en betalning när han berättade att han stod i Svennes garage och fick track ends på sin DeVisini-ram. Det blev ingen cykeltur och nu kom jag på att jag glömde fixa med betalningen till Petters polare. Hjulet hamnade läskigt rakt i bakgaffeln.

Melker kan cykla!

I söndags gick vi till Vasaparken och mekade bort stödhjulen på Melkers cykel. Han vägrade ha en "pinne" som jag kunde hålla i. Vi hade förberett honom på att det kan ta tid att lära sig cykla och att han inte skulle bli ledsen om det inte gick så bra. Melker var väldigt ivrig och tyckte att mamma och pappa snackade för mycket men han kunde cykla på första försöket! Upp för backen till Vasaparken, inbromsning, vändning och sedan ner för backen igen. Morsan berättade att jag lärde mig när jag var fem år och att det tog några dagar innan jag kunde svänga och ytterligare några dagar att bromsa. Melker är lite drygt fyra år och väldigt stolt. Han berättade för alla barn och föräldrar i parken hur man tog bort stödhjulen och jag ringde runt till imponerade släktingar och morgontrötta vänner.

Premiärtur med tempobygget

Sågade bort allt skrot från ramen idag. Bromsfästen och kabelfästen åker i soporna. Behåller bakgaffeln ett tag till eftersom jag vill kunna provcykla. Jag fick ett gäng drev och låsringar på posten idag, ett Phil Wood 17T 1/8" & ett Shimano Dura-Ace 15T 1/8". Mumma! 17-drevet ska sitta på min Soma Rush (flip-flop 15/17) och 15 drevet satte jag på MTB-tempohojjen. Vid 21-snåret (mitt under Sverige-Grekland) tog jag en testrunda. Vilken respons! Första gången jag kör på egenbyggda hjul. Bongstyva & knäpptysta. Jag hade gatorna nästan helt för mig själv så jag kunde ladda på ganska ordentligt. Nya hjul brukar plinga lite första metrarna samt under de första hårda belastningarna men dessa var helt ljudlösa. Fick ett litet pling när jag stod och balanserade vid ett rödljus och hoppade i sidled några gånger för att byta fil. Sheldon Brown säger att man ska vrida 1/4 varv för mycket på ekernyckeln för att sedan vrida tillbaka för att undvika vridning av ekrarna men jag kom på ett bättre trick. Jag ritade ett streck på sidan av varje eker med en tuschpenna vid fälgen och kunde på så sätt se precis när ekern är rak. Tuschet gnuggade jag bort med en scotch-brite när jag var klar. 

MTB blir tempohoj

Mycket snack och liten verkstad. Har länge snackat om att min gamla MTB ska bli en tempohoj men nu börjar det hända saker. Med lite tur kanske jag har track ends på bakgaffeln om några veckor. All färg ska bort från ramen och sedan ska det gå åt några tuber autosol. Blankt ska det bli.

Fulmek

Jag har ett dischjul med en väldigt smal ventilslits. Den klassiska Silca 90-graders pumpadaptern går inte att få in. En avsågad Schwalbe trycktestare och en prestaventil från en kasserad slang löste problemet. Provade först att täta glappet mellan prylarna med kontaktlim men plasten smälte och försvann. Värmde istället plasten med en tändare och tvistade ihop dem. Supertätt och superbra. Klarar utan problem av att pumpa 8,5 bar. Häpp!

100, 99, 100

En och annan galet enkelspårig hobby har avverkats genom åren. Sedan drygt ett år tillbaka har jag varit sjukligt intresserad av cyklar utan frihjul, s.k. fixed gear eller fixie kort och gott. Blev faktiskt lite rädd häromveckan då jag letade igenom eBay efter ramar, sadelstolpar, kedjespännare etc. och upptäckte att det kändes lite tråkigt att leta efter cykelprylar. Det har aldrig varit tråkigt hittills och jag blev lite rädd att jag kanske håller på att tappa intresset. Jag bet ihop och letade efter aerodynamiska ekrar. Det var kul igen!